Norden möter Långvinds järnbrukshistoria
Föreningen Norden Hudiksvall-Hälsingland mötte våren i Långvind den 18 maj 2019. Tjugotalet medlemmar gjorde en dagsutflykt till Långvindsbruk, Enånger, för bruksvandring och lunch. Ciceron på vandringen var Jörgen Bengtson. Han är sedan tonåren aktiv i Föreningen Norden och driver sedan 2010, tillsammans med hustrun Agneta Bengtson, Kungsgården Långvind som hotell, vandrarhem, konferensställe och evenemangsarrangör. Han guidade runt i bruksområdet på temat ”Från stormaktstid till fritid”. Han beskrev hur Långvind blev järnbruk 1687 under svensk stormaktstid, för att producera tackjärn till bland annat gevärsfaktoriet i Söderhamn. Men storhetstiden blev betydligt fredligare produktion: gjutjärnsprodukter som kastruller, stekpannor, plättlaggar och mortlar. På bilden visar Jörgen Bengtson hur man ringer till till gudstjänst i Långvinds kapell, med en träklubba som man slår mot en stor järntriangel, gjord av smeder vid Långvinds bruk. För att driva ett järnbruk behöver man fyra resurser: järnmalm, träkol, vattenkraft och arbetskraft. Järnmalmen fick Långvinds bruk från Utö i Sörmland och Roslagen i Uppland, träkolen från Långvinds skogar och vattenkraften till de tre stångjärnshammarna och masugnen från Långvinds ström. Arbetskraften var det minsta problemet; människor kom till arbete och ett bruk med gott rykte. När järnbruket definitivt gick i graven 1902, hade ett ångsågverk redan tagit över, som förädlade skogen till…