Många skäl för Nordisk Union (NU)

Föreningen Norden Hudiksvall–Hälsingland hade besök av Håkan Larsson, Östersund. Han är före detta chefredaktör för HT, tidigare riksdagsman (c) och aktiv medlem i Föreningen Norden. Han föreläste om behovet av Nordisk Union (NU).

Hans föreläsning handlade om samarbetet mellan de nordiska länderna i historiskt perspektiv och i dag. Förutom att kriga mot varandra, har de nordiska länderna också varit enade. Det mest omfattande var Kalmarunionen, som tog slut på 1500-talet med Gustaf Vasas maktövertagande.

Efter Napoleonkrigen, som slutade 1814 med katastrof för de nordiska länderna (Sverige förlorade Finland och Danmark förlorade Norge samt Norge ej självständigt), ökade intresset för nordiskt samarbete. Detta för att kunna försvara sig mot de större europeiska staterna. Begreppet kallades ”Skandinavismen” eftersom ingen räknade med att Finland skulle bli självständigt under överskådlig framtid. Planer fanns också att bilda en Nordisk Union med gemensam kung och försvar. Planen föll när Danmark inte fick militärt stöd under Slesvig-Holsten-kriget 1864 mot Tyska förbundet.

Föreningen Norden bildades 1919 för att främja samarbetet både på lokalt och nationellt plan mellan de nordiska länderna. Liknande föreningar fanns också i de andra nordiska länderna. Helsingforsavtalet från 1962 var en samarbetsöverenskommelse på ministernivå mellan Danmark, Island, Finland, Norge och Sverige som medförde passfrihet, gemensam arbetsmarknad, likformiga lagar, tullfrihet och valutasamarbete med mera långt innan Europeiska unionen införde dessa. I dag är de nordiska länderna med i EU eller EES och även Nato. Inom dessa samarbetar de nordiska länderna för att påverka besluten.

Nästa program med föreningen Norden kommer 2026. Mer information på föreningens webplats och annons i press.

Text och foto:
Gunnar Grenholm